Livsnjutaren har landat.

I morse vaknade jag och kunde ha gråtit för att det var så otroligt kallt och för att jag verkligen verkligen var tvungen att stiga upp, just då. Men jag drog in snoret och gick till skolan (ursäkta, Akademin) och där hade jag trevligt mellan 10 och 12 och efter att ha gått hem och fixat min ogjorda läxa igen mellan 13 och 15.

I kväll fick jag besök av en kär vän och vi satt och pratade om det mesta i 3 timmar. Sen ringde jag ytterligare en vän och därefter en syster och nu börjar min röst verkligen vara på upphällningen. Det är sådär när man bor ensam och inte bombarderas med tyst umgänge.


Jag har så många planer för min närmaste framtid! Det har aldrig hänt mig förr att jag verkligen har funderat på saker jag vill göra och sedan också bestämt mig för att göra dem. Jag säger bara det: livet är underbart och just nu finns det ingen annanstans jag hellre skulle vara. Livssituationsmässigt åtminstone. Kanske fysiskt.