Livets små segrar och glädjeämnen

Alternativ rubrik: Livets små segrar och stora. 

I förrgår höll jag äntligen (äntligen!) min presentation av en doktorsavhandling och det gick fenomenalt bra. Och ibland undrar jag bara vart och när min ungdoms stå-inför-en-klass-och-tala-om-diverse-företeelser-nervositet försvann. Och ja, jag tycker jag är ung fortfarande. När jag talar om min ungdom menar jag alltid min unga ungdom. 

I dag har jag bokat flygbiljetter once more. Göteborg, om ni undrade. I januari. Jag känner en antydan av bubbellycka nånstans inom mej men jag tror den får stanna kvar där tills det blir mer aktuellt. 

Jag har köpt en julklapp. Det här hände egentligen för flera dagar sen men det är först i dag som jag riktigt kan identifiera det som en seger. Jag har köpt min första julklapp och det är inte ens december ännu - jag har officiellt besegrat mitt fjolårsjag. 

Jag har en vägg (eller en skjutdörr om man vill vara petig) full med foton på mina älskade. Det gläder mej jättemycket i tid och otid. Skojar bara, finns väl ingen otid för att vara glad. 

Jag skriver. Det lossnar. I går satt jag och surade över orden som bara inte kommer. Jag skriver inte i bloggen, inte i min andliga dagbok och sannerligen inte på mina skolarbeten. Men så bestämde jag mig för att nämen huhhuh, nu skriver jag bara. Och så skrev jag i dagboken. Lååångt för att kompensera torkan. I dag skrev jag tre sidor på skolarbetet som ska vara fyra. Och nu skriver jag här som ni alla fattar. En löjlig liten seger tycker ni kanske men jag är nu hjälplöst fixerad vid ord och det är superviktigt för mej att skriva och kunna skriva (det är det ibland för mina lärare också) så jag är glad. 

Segraren har talat.