As promised

Det var ju en historia som skulle nedskrivas.

Det var en gång när vi var i Tjeckien ... Jag och min ständiga följeslagare i2 tänkte att när vi nu är här och får bo hos de här trevliga människorna skulle vi ju kunna stå för matlagningen en dag. Lite sådär halvtypiskt finskt med köttfärslimpa och potatismos. Vi gick och handlade och kollade upp så att det inte var fråga om nypotatis - nu i efterhand inser jag att den där diskussionen om nypotatis/inte nypotatis inte gick helt ... klart och tydligt till. Som att vad kom vi egentligen fram till? Hur det nu var så blev det sallad och det blev en riktigt god köttfärslimpa och det blev potatis ... sås? Hur vi än försökte så blev det inte mos av potatisen. Det blev löst och rinnigt och fullständigt misslyckat. Och vi sa åt alla att de inte behövde äta av det så kallade moset men artiga som de var tog de förstås av det i alla fall och snart fylldes allas tallrikar av en gul sörja som rann ut som en förhållandevis enorm liten sjö över tallriksbottnarna. Och jag och i2 var lite knäckta men mest bara skrattade vi, och skrattade, och skrattade. "Normipäivä", påpekade jag. "Normipäivä ja normimuusi" fastslog i2 och vi skrattade så vi nästan kissade på oss. 

Vi hade tänkt bjuda tjeckerna på ett nytt försök när de var här i september men det glömde vi. Så nu går en massa tjecker omkring och tror att vi äter potatissås i Finland.