Meeen, det är det nu inte ännu på ett tag så jag får hålla till godo med ett lite längre veckoslut i stället. Sticker till Kokkola på onsdag. För att fira lite lillajul med familj och andra härliga.
När jag kommer tillbaks från min hemmavistelse börjar boendet i den här lägenheten sjunga på sista versen. Det känns egentligen ingenting alls. Det är kanske när man stänger dörren för sista gången som man fattar. Tre och ett halvt år har gått så obegripligt fort. Och fast allt är som vanligt är knappt nånting som det har varit. Men det är ju så det är och ska vara med livet.
Från en höstpromenad längs ån som jag och kusinen företog oss en vacker dag för inte så länge sen. Men sen blev det ju nästan vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar