Ikea och kärleken

I dagkväll följde jag med L på en spontantripp till Ikea. I bilen på vägen dit trodde jag att jag egentligen inte behövde något därifrån, men när jag väl var där insåg jag hur fel jag hade haft. Priset för mina inköp uppgick inte till 20€ ens och ändå var jag lite lyckligare när jag gick därifrån. En lyckad resa med andra ord då dessutom kaffe och gott sällskap ingick :) Nu när jag har hunnit vara hemma en stund har jag förstås kommit på ännu fler saker jag kunde ha köpt med mig hem men det får vänta till nästa Ikeatur.

När vi kom körande tillbaka in i stan slogs jag av hur mycket jag älskar den här stan. Tre år, lite mindre, har det tagit för Åbo att vinna min kärlek :) Det (den? hon? han?) har haft mitt gillande, förstås, jag har trivts här nästan ändå från början men det här senaste året har jag märkt att jag känner på ett annat sätt. Det här är ett hem, jag tycker om att vara här och jag skulle kunna tänka mig att stanna här ännu efter att studierna tagit slut. (Det kommer jag dock antagligen inte att göra eftersom sista etappen av studierna utförs i Vasa. Då är det väl troligare att jag blir kvar där.) Förstås är Kokkola fortfarande hemhem. Men på ett sätt har Åbo nånting som Kokkola saknar (Indiska till exempel. Höhö. Dålig juttu.) Jag menar att om Kokkola är min barndomsstad så är Åbo mer min stad för att det är här jag har blivit vuxen (om man får tro att man är vuxen då man är 21? :).) Sen så kommer jag antagligen nog att bo i Kokkola när jag har settled down men just nu känns det bra att ha Åbo som "min stad".

Här tänkte jag högt lite.

Nu tänker jag ha världens slappaste kväll och bara lalla omkring och packa lite och lyssna på musik och läsa nöjeslitteratur. För i morgon åker jag hemhem :) (Och får förhoppningsvis med mig kamerasladden, jag tycker det är så mycket trevligare med bilder i bloggen.)

Ha en fin kväll!