måndag 6 december 2010

Självständigheten och Afrika.

I dag är det självständighetsdag :) Då borde man tända blåvita ljus (det har vi inte) och baka pepparkakor (inte det heller) och mysa med familjen (som är ca 450? 480? km härifrån). Det är lite trist med traditioner som försvinner då man blir äldre. Å andra sidan är det kanske helt bra att jag avvänjer mig från vissa saker ifall jag inte har tänkt bo hemma resten av mitt liv (och det har jag inte) :)

Jag får mysa med min kusin i stället och vi kanske kan baka nå vanliga kex som vi har ingredienser till? Och tända vanliga ljus. Och titta på balen och njuta av självständigheten. Man får int vaal åppställt.

Så ska jag ju läsa kandiskisser också :D Jeij! Nä, på riktigt så är jag bara så glad att jag blev färdig med min egen så det gör inget. 1 mer omfattande skolgrej down, 2 to go. Snart börjar "jag har supermyki kvar att göra" och "det är jullov jättesnart" gå ihop lite bättre.

I dag har jag Afrika-längtan. Jag har den nog konstant, tror jag, men ibland ploppar den upp till ytan i stället för att bara vara där någonstans utan att jag tänker på det. Jag har tänkt mig att jag efter att ha avslutat mina studier och innan Vuxenlivet med arbete börjar skulle fara en vända till Afrika. Jag vet faktiskt inte vart eller vad jag skulle göra där men det får klarna. Man får ju se hur det blir med den saken men eftersom det faktiskt är en dröm-modell-större så hoppas jag att den kan bli verklighet.

Jag fick en väldig lust att ladda upp lite bilder från vår gymnasiefranskaresa till Senegal. Hoppas ni inte har sett dem förut :)

Hyddor i huvudstaden Dakar. Här sov vi första natten innan vi for vidare till Fatick.

Vi anländer till Île de Gorée. En av de större omlastningsplatserna under slavhandeln.

En av de lite mer "turistiga" grejerna vi gjorde var att åka på Safari.

Nånstans på biltaket finns också jag men jag syns inte. Fast det gör ingenting.

Utflykt med piroger (tror jag att båtarna hette?) för att fiska krabbor. Det var även här jag upplevde den en av mitt livs konstigare stunder som involverade en högst odjurisk krabba.

Man säger att alla (eller väldigt många) som besöker Afrika lämnar en del av sitt hjärta där. Varför? Kan någon förklara det för mig? Vad är det med just Afrika? Jag vet att jag gjorde det men jag förstår inte riktigt själv hur det kommer sig. Förslag? :)

Jag vill tillbaka.

4 kommentarer:

  1. åh får jag följa med?!

    SvaraRadera
  2. Jag sku vilja höra krabbhistorien!

    SvaraRadera
  3. Haha, va roligt att du frågar, moster :P

    Min kompis fick en krabba att fastna på sitt metspö, men den höll bara i med ena klon, och när hon skulle dra upp den (vattnet var ganska grunt och klart så man såg den bra) släppte den helt enkelt taget. Sedan flinade den hånfullt mot oss (ja, jag antar att den inte gjorde det på riktigt. Kanske den hade nå mönster på sig som fick det att se ut som ett flin?) och vinkade åt oss med klon medan den simmade iväg. Kvar stod jag och kompisen helt förbluffade! Det är inte varje dag djur ler och vinkar åt en ;)

    SvaraRadera