Söndag

Jag höll nästan på att skriva att det är söndag och klockan är inte tolv ännu men jag har redan skrivit ett skolarbete! Sant så när som på att klockan är halv två. Men det känns som om den sku vara ungefär tolv. Så blir det när man sover länge, nämligen. Hur som helst så är jag glad att jag fick skrivit det jag skulle ha skrivit i går. Så jag kan börja med det jag egentligen skulle göra i dag. (Det var inte "skriva blogginlägg" som kom näst på min What-to-do-today-list men jag ser det som en skapande paus mellan två skolrelaterade aktiviteter.)

Jag är trött, trött, trött. Men i går kväll var jag på Hat&Wig-party och det var jätteskoj. Jag och L och K hade med neontema som grund köpt varsin snygg mössa. Hehe. Jättfina var dom. Det värsta är ju att om jag hade varit hemma skulle jag säkert ha kunnat gräva lite i lådorna där och fått en liknande mössa gratis. Ljuva 80-tal (eller vilket tal man nu bör hänvisa till, jag är inte så bra på sånt.) Nu är jag riktigt sjuk i benen också av allt dansande. Jag är verkligen inte speciellt dansant av mig men när det är sådär avslappnat med nostalgisk musik och en massa härliga typer i ett svettigt rum så skulle man ju kunna dansa hur länge som helst. Typ.

Jag har läst igenom gamla inlägg här på min blogg och jag kunde inte låta bli att skratta varje gång jag läste om mina förväntningar inför Rom-resan. Jag skrev ju om det i typ vartannat inlägg. Haha :D "Nu är det bara två veckor kvar, jeee." Nä Anna, nä de e int. Fniss. Tänk om jag hade vetat att vår resa skulle bli inhiberad på grund av ett vulkanutbrott. Seriously. Jag och mina vänner är jättebra på att planera en massa som vi aldrig gör och vi har aldrig gjort någon lite större resa tillsammans. Och så kommer vi så där långt. Att vi bokar och betalar en resa, planerar den, lånar informativa böcker osv. Men så kan man inte flyga för det är en massa vulkanaska i luften. Mest jättekomiskt bara. Fast lite trist förstås att det inte blev av. Ifall det typ var vår enda chans.

Jaja, så nära men ändå så långt borta. Än så länge finns ju Rom kvar också. Fast jag vet inte riktigt om vi har lust att försöka på nytt. Vi får se.

Nu borde jag gå och läsa ett ytterst förvirrande drama av August Strindberg. Men ha det fint! Jag hoppas det börjar snöa igen, faktiskt. Det kom lite snö här för en stund sen och till min förvåning blev jag jätteglad. Så mer sådant. Åt folket.

Hejdå