Inget särskilt, främst ett tidsfördriv för att nu bara inte göra det jag borde göra.

Jag har sagt det förut: Jag tycker inte om att läsa poesi, jag tycker inte om att skriva poesi och framför allt tycker jag inte om att analysera poesi (nåja egentligen så kanske jag inte riktigt har rätt att uttala mig om poesiskrivning och analysdelen är nog att föredra framom läsdelen ... men hur som helst.)

Men. Den här tyckte jag om, faktiskt. Tummen upp för Bo Carpelans Gården. Hans roman Berg är också bra.



Det finns alltid undantag!