Processen.

I kväll var jag på en grillfest ordnad av studentmissionen och de svenska församlingarna här i Åbo. Det var ganska mysigt och kul att catcha up med folk som man inte sett typ på hela sommaren. Fast nu kom jag på att jag glömde göra en sak. Nån sa att om man ställde sig mitt på bakgården till stället vi var på och ropade så skulle det eka. Och jag fick en nästan oemotståndlig lust att testa men jag glömde bort det. Wellwell. Kanske jag ännu nångång i livet får chansen.

När vi gick hem jag och L kom vi fram till att man fick lite södernkänsla. Med mörkret och ljusen och sådär. Värmen var kanske inte idealisk men man kan ju inte få allt.

Det är härligt att vara tillbaks i Åbo. Jag tycker om Åbo. Jag trivs.

Nu har jag en liten gnutta mer program inplanerat för de närmaste dagarna. Tack och lov - jag blir så trött av att vara för mycket med mig själv :)

Blessings

Titeln till inlägget hade förresten ingenting med nånting annat här att göra. Men då jag läste Kafkas Processen blev jag helt konstig och blandade ihop boken och verkligheten. Som att jag gick omkring och tänkte "Snart börjar nog min process" och trodde att allt som hände i själva verket var delar av min process. (Läs den så förstår ni vad jag menar :D Jag rekommenderar den verkligen trots att man kan bli lite påverkad.) Jag kom ut ur min bokbubbla sen men jag tror aldrig en bok har påverkat mig så förr. Det skulle vara Bibeln då kanske :) Hur som helst så reagerar jag fortfarande varje gång jag hör nån säga ordet process. Men läs boken, hörni. Det är kanske inte ren och skär underhållning, men den är faktiskt bra! Om jag skulle starta en bokklubb skulle Processen definitivt ingå. Om nån har läst den och vill diskutera den med mig är jag idel öra! Och mun.