Här e man nu då igen.

Detta har hänt såååå många gånger:
- Jag e hemma i Kokkola å ska fara tibaks till Åbo å har int alls lust. Vill bara vara hemma.
- Jag e i Åbo å ska fara ti Kokkola å hälsa på å har int alls lust. Vill bara hållas i Åbo.
Men de går nog ändå alltid bra. Ja har lätt för att trivas märker jag. Var ja nu sen då e. De e bara anpassningsfasen som brukar sutt (msk s.a.s).

Nu e ja tillbaka i Åbo efter mer än en vecka i Kokkola å i helgen hade jag verkligen int lust att koma tillbaks. Men ren på sönda när vi sku fara iväg kändes de helt okej. Och efter en skön bilresa och en ännu betydligt skönare natt med en massa sömn känns de riktigt bra! (Jag for å sova kvart över tie!! Oh man, it's been so many years.)

Natten till sönda, however, sov jag 2,5 timmar :/ Men då ja har så underbara vänner så int kan ja nu släpp hem dem förrän på mårisnatten bara för att ja ska tidigt åpp nästa dag ... De e värt de, helt enkelt. Veckans låt, kära läsare:



Stay blessed.