Trött.

Läste i dag igen om hur palestinska barn nekas undervisning om förintelsen. Jag blir så arg, så förbannad. Och ledsen. Och full av avsky för hur den här världen ser ut. Var finns det goda? Ska det vara så svårt att om inte älska varandra, åtminstone respektera varandra? Varför kan vi inte ens som individer behandla våra medmänniskor med lite kärlek? Eller ens sunt förnuft för sjutton. Jag är så olidligt trött på allt som är fel. Och då är det ändå en ganska liten del av de här "felen" som vi ser i vardagen, med blotta ögat... Som vi överhuvudtaget tänker på. En människa kan inte förändra världen men de allra flesta har vad som behövs för att förändra en del (om än en mikroskopisk sådan.) Varför, varför, varför gör vi inte det?

Det slog mig idag igen hur bra jag trivs med mina studier. Jag vet att jag är på rätt plats och det känns rätt också faktiskt :) Men samtidigt har jag på senare tid insett att fast jag nu (om inget drastiskt inträffar) kommer att utbilda mig till modersmålslärare så tror jag inte att det är det jag kommer att syssla med i hela mitt liv. En tid säkert, det vill jag nog, men jag har på känn att det inte är slutet på historien om man säger så :) Jag har drömmar som är större, eller liksom omfattar mera än så och jag tror inte att de är tagna ur luften. Jag tror helt enkelt att det finns mer - jag vet att det finns mer. Och det jag egentligen kanske har insett är att jag vill ha det.

I morgon bär det av till Kokkola. Härligt. Tiden går nästan så fort att jag inte hänger med men ibland är det bara skönt :) Känns dessutom fint att jag dels har en "orsak" att fara hem redan den här helgen (bilskolans 2:a skede) och att jag än så länge inte har något emot att sedan komma tillbaks hit. Jag är verkligen tacksam för att jag gillar det jag gör :) Modda forever!

Ha en bra fortsättning på veckan! Bless