Jag tror att jag har haft lite sommarlov från mitt bloggande :) Eller paus alltså. Jag ser inte riktigt tydligt varken sommar-eller lov-delen i begreppet sommarlov just nu. Termometern visar knappa tolv grader och jag har haft två lediga dagar på fyra veckor. Meeen.. Pengar behövs ju och det är väl trevligare att sitta och trycka inomhus om det inte är jätteunderbart väder utomhus. Men det känns onekligen lite sorligt att för mindre än en vecka sen var det så varmt att vi inte stod ut här hemma utan for iväg till villan där vi bl.a. simmade i säkert en timme :( Fast å andra sidan får det hellre vara skitväder nu och bli bättre till nästa vecka då det är lägerdags + bröllop! :)
Det går mycket lättare att vara hemma nu. I början kändes det faktiskt ganska konstigt och jobbigt men allt går väl är man vänjer sig. Så har jag ju jobbet dessutom så jag behöver inte sitta hemma 24/7 :) (Annars e de ju faktiskt pakko :P) Börjar bli lite led på att sitta fem timmar i sträck i kiosken men jag har faktiskt inte så många arbetsdagar kvar nu! Bara denna vecka plus 5-6 dagar till så e de klart. Då slipper jag - med lite tur - att se glassbollar varje gång jag stänger ögonen.
Det är oerhört knäppt att kunna träffa sina kompisar i princip varje dag. Det är knäppt att vi befinner oss i Kokkola allihop och att vi dessutom alla mer eller mindre har sommarlov. Men skoj är det ju och jag hoppas att alla är med på att försöka få ut så mycket som möjligt av denna sommar :) Sommaren blir vad man gör den till kom vi väl fram till här nån gång.
I går höll jag för första gången på att svimma på sjukhuset. Jag följde med mamma och Mia till hudpolikliniken eftersom vi genast efter skulle till stan och handla skor. Sömntutig som jag är sov jag ända tills vi skulle bege oss så jag hann inte äta nånting utan for direkt bara. Kände nog hur det svartnade till lite för ögonen ett par gånger men det gick om som det brukar. Sen när vi var klara där och mamma bytte några sista ord med läkaren kände jag hur det svartnade allt mer och huvudet blev riktigt tungt och jag tänkte bara att jag måste UT och sätta mej ner innan jag dimper i golvet här mitt framför näsan på alla. Till sist fick jag upp dörren och satte mej på en stol och började återhämta mej. Alla tittade på mej som om jag inte vara riktigt frisk (vilket jag ju egentligen inte var heller) och så fick jag förklara mej och läkaren sa att vi skulle hämta något sött från cafeterian på direkten och innan vi kommit så långt höll jag på att dokla igen så jag fick sätta mej på ett bord och låta mamma hämta juice åt mej :) Så spännande har det inte varit på väldigt länge :P Men jag klarade mej ju. Against all odds, förstås. Min mest dramatiska förmiddag på länge. (Jag kan ju förklara det med att det var den första förmiddagen på mycket länge som jag inte tillbringade i kiosken och tro det eller ej men det händer inte särskilt mycket dramatiskt i en glasskiosk.)
Nu ska jag fixa mej lite förrän jag far till jobbet och försöka tänka ut minst 5 olika saker som jag kan syssla med idag. Nånting säger mej att det inte kommer att vara någon rusning till glasskiosken i nuläget. Jees.
Ha en fortsatt trevlig sommarmånad! :) Och kom till Pörkenäs på midsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar