X antal orsaker att vara på bra humör:
- Det har varit underbart vårväder i dag.
- Jag ska snart till bönegruppen.
- Min jobbigaste skoldag är done and done.
- Jag har knappast alls tänkt på de tre saker som jag bestämde att jag inte får tänka på i dag.
- Jesus dog för mig. För mig. What? Jag säger inte att jag förstår det, men så är det :)
Nice, huh? :)
Jag är ingen vän av tankesättet att det man inte ser/tänker på finns inte, men ibland är det enbart hälsosamt att inte tänka så mycket. Jag har för vana att älta mina bekymmer och problem tills de upptar hela min hjärna (de får säga vad de vill om att man bara använder en liten del av hjärnan - tro mig - de upptar HELA min hjärna) och tränger ut allt annat. Jag maler ner dem i deras minsta beståndsdelar och låter dem snurra på i mitt huvud tills jag mår illa och blir så gott som knäpp(are än vanligt). Och sen blir det - hör och häpna - lite problematiskt att plötsligt försöka sluta tänka på dem. Vilken tur att det inte är meningen att jag ska sköta mig och mitt liv själv.
Jag har just (åter)upptäckt en märklig sak med mig. Min matsmältning. Och mina hungerskänslor. Förr blev jag aldrig hungrig. Jag hade antagligen svultit ihjäl om det inte vore för min kära mor och hennes kokkonst. Och goda minne. Men det var ett tidigare problem. Nuförtiden är jag hungrig hela tiden. Oikeesti. Jag åt mat (läs: jättejättemycket mat) för femton minuter sen. Och jag blev mätt som.. få. Och nu är mättheten ett minne blott. Alltså jag känner nog lite mystiska känslor i magen men det känns mer som.. hunger. Jag kan ju omöjligen vara hungrig redan. Så jag intalar mig själv att det är inbillning eller snedvridning i hjärnan eller vad som helst. Stackars mig.
På tal om stackars mig måste jag skriva en vetenskaplig uppsats tills fredag. Bläh. Orkar int, vill int. Men sånt är livet. Det suger.
Skämt åsido så är det säkert helt intressant men jag är en latabess av naturen. Men jag tycker ju om att skriva så förhoppningsvis ordnar det sig.
Som det ju alltid gör :)
Ha de!
- Det har varit underbart vårväder i dag.
- Jag ska snart till bönegruppen.
- Min jobbigaste skoldag är done and done.
- Jag har knappast alls tänkt på de tre saker som jag bestämde att jag inte får tänka på i dag.
- Jesus dog för mig. För mig. What? Jag säger inte att jag förstår det, men så är det :)
Nice, huh? :)
Jag är ingen vän av tankesättet att det man inte ser/tänker på finns inte, men ibland är det enbart hälsosamt att inte tänka så mycket. Jag har för vana att älta mina bekymmer och problem tills de upptar hela min hjärna (de får säga vad de vill om att man bara använder en liten del av hjärnan - tro mig - de upptar HELA min hjärna) och tränger ut allt annat. Jag maler ner dem i deras minsta beståndsdelar och låter dem snurra på i mitt huvud tills jag mår illa och blir så gott som knäpp(are än vanligt). Och sen blir det - hör och häpna - lite problematiskt att plötsligt försöka sluta tänka på dem. Vilken tur att det inte är meningen att jag ska sköta mig och mitt liv själv.
Jag har just (åter)upptäckt en märklig sak med mig. Min matsmältning. Och mina hungerskänslor. Förr blev jag aldrig hungrig. Jag hade antagligen svultit ihjäl om det inte vore för min kära mor och hennes kokkonst. Och goda minne. Men det var ett tidigare problem. Nuförtiden är jag hungrig hela tiden. Oikeesti. Jag åt mat (läs: jättejättemycket mat) för femton minuter sen. Och jag blev mätt som.. få. Och nu är mättheten ett minne blott. Alltså jag känner nog lite mystiska känslor i magen men det känns mer som.. hunger. Jag kan ju omöjligen vara hungrig redan. Så jag intalar mig själv att det är inbillning eller snedvridning i hjärnan eller vad som helst. Stackars mig.
På tal om stackars mig måste jag skriva en vetenskaplig uppsats tills fredag. Bläh. Orkar int, vill int. Men sånt är livet. Det suger.
Skämt åsido så är det säkert helt intressant men jag är en latabess av naturen. Men jag tycker ju om att skriva så förhoppningsvis ordnar det sig.
Som det ju alltid gör :)
Ha de!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar